Det var med stor glädje som jag mottog beskedet att jag hade fått slöjdarstipendiet år 2000 i Kalmar Län. Det känns som ett erkännande av det man under många år har arbetat med i sin gärning som slöjdare. För mig känns det allra bäst när jag får dela med mig av vad jag lärt mig efter år av slöjdande med kniv och yxa. Det kan vara på någon hantverksdag eller för något annat ställe där det finns intresserade som vill veta hur det går till att från ett färskt vedträ plocka fram en slev eller en matsked. Oftast är man först och främst intresserad av om jag skurit mig många gånger och blir nästan lite besvikna när jag säger att det inte händer så ofta. Nästa fråga blir var man kan få tag på så vassa knivar som jag har och de blir nästan lika besvikna när jag upplyser om att de jag har är köpta på OBS varuhuset för 50 kr.

Slöjdandet började när jag efter att ha arbetat många år som bilelektriker fick problem med ryggen. Eftersom jag alltid har använt mina händer som redskap blev det en viss oro i kroppen när jag började studera, all teori och läsande i böcker. Denna oro avhjälptes med att jag började slöjda med kniv och yxa. Följen blev att när handen och sinnena fick sin stimulans så fungerade studierna bra

Varför blev skedar min specialitet frågar man sig ibland, orsaken är Åke Larsson som någon gång under 1996 tillsammans med danslaget, som jag är medlem i, anordnade en slöjdhelg i Kalmar. Under denna helg jag fick ett intresse av skedar i allmänhet och skedtäljning i synnerhet.

Tittar man tillbaka på de skedar jag gjorde då, undrar jag nu hur det var tänkt att de skulle kunna användas till att äta med. De var djupa i bladet och stora så att det knappt gick att få in den i munnen. Jag tycker att det är mycket viktigt att man som slöjdare sparar något föremål då och då från ett tidigare slöjdande. Detta gör att man kan se tillbaka och konstatera att ens skicklighet som slöjdare förhoppningsvis har gått framåt. Jag arbetar nu på grundskolan och har förmånen att arbeta med barn i åldern 11-12 år i ämnet teknik men jag har också undervisat i slöjdämnet. Vi hade under läsåret flera moment som innehåller bearbetning med skärande verktyg som bildhuggeri och täljning med kniv. Visst är härligt att se när barnen upptäcker att trä har ådring som ställer till det för dem när de skall tälja. När de lär sig att tyda träts struktur så skiner de upp som solar och föremål som de har skurit blir jämna med blanka och lena snitt. Det är också en känsla att ha en kniv med sig när man går till skogs, tänk bara på när korvpinnen skall tillverkas, ska den vara rak där fram med en spets eller skall det vara en klyka, ja säg det. Smaken på korven efter grillningen skiljer nog inte så mycket men vägen dit innan grillningen börjat med att leta efter en lämplig pinne som är lagom lång med rätt tjocklek, ja det kan ta tid och ger den som håller i kniven många tillfällen till tankar om hur pinnen skall utformas. Skall den dekoreras med något mönster eller skall den skalas från bark eller…..eller..ja idéerna hur det ska se ut är många.

Visst är det härligt att få låta designen få framträda på en sådant enkelt men viktigt redskap som en korvpinne.

Följ med Sätergläntan och kursveckan där som stipendiat

Fram med knivarna och tälj!!!!

Uppmanar 2000-års slöjdarstipendiat i Kalmar län

Anders Karlsson